7 Månader
Ja i dag är det exakt 7 månader.
23 Augusti försvann hon ur livet.
Det känns fortfarande så overkligt och så orättvist, och så kommer det
nog alltid att kännas. Hon var verkligen en människa som förkänade att leva,
full av glädje men också av mycket ångest,visst visste man att Martina också hade saker som tyngde henne
men hon visade det aldrig,aldrig att hon blekagade sej för oss vänner om hur jobbigt hennes liv var eller något sånt, hon bet i hop tog ett stort kliv förbi de. Hon fick oss att skratta nästan jämnt med sina skämt och andra saker hon gjorde.
Som när hon härmade stig(en trög lärare) eller när hon fick ett tbrott på Hanna och tog pp en pinne och sprang runt och jagade henne med den. Eller som den där sista gången jag satt bredvid henne, på en svenska lektion, hon förvrängde allt Erik sa och satt och viskade det till mej, som när Erik sa: Så här har ni mitt nummer om det skulle vara nått.. Martina: *viskande till mej* Så här har ni mitt nummer, om ni skulle vilja ha sex med mej.
Hon var en såndär härlig människa som jag alltid kommer bära med mej i minnet och hjärtat, hon gjorde mej glad.
Den där dagen då jag fick veta,en av dom värsta dagarna i mitt liv.
17 September begravdes Martina. Jag var där, grät under hela tiden som vi satt där på bänkraden.
Dom spelade bed of roses och knocking on heavens door, och visade ett bildspel på Martina.
Det var så svårt att förstå att hon låg där i kistan. Och att gå fram till den och ta farväl,lägga rosen på den
det var något av det svåraste. För även fast jag visste,så hoppades jag ända framtills jag stod där vid kistan,
att det bara var ett skämt ett rikigt jäkla dåligt skämt. Jag hade väntat mej varje dag att Martina skulle komma
till skolan,eller att hon skulle hoppa fram någonannanstan.
Men på begravnngen insåg jag att det inte var så,det var en inte heller en jävligt ond dröm,det gick inte nypa sej i armen och vakna. Martina var död,hon låg där i kistan och medans vi åkte tillbaka till skolan,så fördes hon under jorden.
Martina
14 februsri 1990
23 augusti 2010
Älskad
oändligt saknad
23 Augusti försvann hon ur livet.
Det känns fortfarande så overkligt och så orättvist, och så kommer det
nog alltid att kännas. Hon var verkligen en människa som förkänade att leva,
full av glädje men också av mycket ångest,visst visste man att Martina också hade saker som tyngde henne
men hon visade det aldrig,aldrig att hon blekagade sej för oss vänner om hur jobbigt hennes liv var eller något sånt, hon bet i hop tog ett stort kliv förbi de. Hon fick oss att skratta nästan jämnt med sina skämt och andra saker hon gjorde.
Som när hon härmade stig(en trög lärare) eller när hon fick ett tbrott på Hanna och tog pp en pinne och sprang runt och jagade henne med den. Eller som den där sista gången jag satt bredvid henne, på en svenska lektion, hon förvrängde allt Erik sa och satt och viskade det till mej, som när Erik sa: Så här har ni mitt nummer om det skulle vara nått.. Martina: *viskande till mej* Så här har ni mitt nummer, om ni skulle vilja ha sex med mej.
Hon var en såndär härlig människa som jag alltid kommer bära med mej i minnet och hjärtat, hon gjorde mej glad.
Den där dagen då jag fick veta,en av dom värsta dagarna i mitt liv.
17 September begravdes Martina. Jag var där, grät under hela tiden som vi satt där på bänkraden.
Dom spelade bed of roses och knocking on heavens door, och visade ett bildspel på Martina.
Det var så svårt att förstå att hon låg där i kistan. Och att gå fram till den och ta farväl,lägga rosen på den
det var något av det svåraste. För även fast jag visste,så hoppades jag ända framtills jag stod där vid kistan,
att det bara var ett skämt ett rikigt jäkla dåligt skämt. Jag hade väntat mej varje dag att Martina skulle komma
till skolan,eller att hon skulle hoppa fram någonannanstan.
Men på begravnngen insåg jag att det inte var så,det var en inte heller en jävligt ond dröm,det gick inte nypa sej i armen och vakna. Martina var död,hon låg där i kistan och medans vi åkte tillbaka till skolan,så fördes hon under jorden.
Martina
14 februsri 1990
23 augusti 2010
Älskad
oändligt saknad
Kommentarer
Postat av: Cheeze
Hon var verkligen den bästa :( Saknar henne varje dag, varje minut, varje sekund...<3
Postat av: svar:
Oja! hon var perfekt den människan!
graven någon dag tror jag bestämt.. <3
Trackback
